Anders Gardberg: 400 år i torrt och vått: Nylands regemente — Nylands brigad.
Nylands Brigads Gille 2026.
Året 2026 är Nylands brigads 400-års jubileumsår. Kung Gustav II Adolf gav den 16 februari 1626 generalöverste Gustav Horn uppdraget att ställa upp åtta landskapsregementen i Finland. ”Creutz regemente” kom senare att kallas Östra Nylands Regemente och dagens Nylands brigad räknar sina anor från det förbandet.
Nylands brigads 400 år beskrivs i en ny historik författad av brigadens tidigare kommendör, överste Anders Gardberg. Omkastningen av ordföljden i talesättet ”vått och torrt” syftar på att truppförbandet gått från infanteri till dagens uppgift som ett kustförband. Utgivare är Nylands Brigads Gille, ett av Finlands största försvarsgillen.
Nylands brigad har verkat 183 år under den svenska kronan, 108 under den ryska och 109 år i republiken Finland – och alltid på svenska. Gardberg har lagt bokens tyngdpunkt på den moderna tiden. Det är ett försvarbart val då brigaden under de senaste decennierna genomgått en förändring från ett litet och dåligt utrustat förband till ett internationellt uppskattat truppförband med spetskompetens. Valet kanske också varit naturligt för författaren som själv varit med om den nyare utvecklingen från första parkett. Han har gjort sin värnplikt vid Nylands brigad och verkat där som både plutons- och kompanichef, bataljonskommendör och till slut som kommendör för brigaden.
Östra Nylands regemente engagerades i krigsoperationer i Baltikum genast efter grundandet 1626. Man krigade mot Polen och ingick som en del av armén i det trettioåriga kriget. Regementet försvarade landet mot ett ryskt fälttåg 1656. Efter freden 1661 följde fyrtio år av fred under vilken tid Sverige införde indelningsverket där Nylands regemente ingick. Nylands regemente deltog i Karl XII:s segerrika slag vid Narva. Gardberg beskriver hur Finland var oskyddat mot Ryssland under Karl XII:s krig; regementet hade endast 700 man under överste Carl Gustav Armfeldt då ryssarna 1713 anföll dem i ryggen vid Helsingfors. Innan nylänningarna retirerade österut brände de ner staden som hundra år senare skulle bli huvudstad i Storfurstendömet. Armfeldt tvingades sedan retirera norrut och Ryssland ockuperade Finland 1714–21, en tid av våld och plundring, känt som Stora Ofreden.
Historiken ger en kortkurs av Sveriges 1700-tals krigshistoria. Regementet var med om att bygga Sveaborgs och Svartholms fästningar och utveckla den nya Skärgårdsflottans fartyg och taktik. Under Gustav III:s krig mot Ryssland 1788–90 var Nylands regemente med på Svartholm, i Fredrikshamn och slaget vid Svensksund den 9 juli 1790.
Alexander I anföll Finland i februari 1808. Den första svenska segern i kriget – slaget vid Siikajoki den 18 april 1808, där Björneborgs och Nylands regementen delar på segern – hejdade sedan den ryska framryckningen. Den svenska armén hade redan retirerat till Österbotten då Sveaborg gav upp. Kriget slutade med svensk kapitulation i Kalix den 25 mars 1809 och rikssprängningen var ett faktum. Vid Nylandsbrigadens hemkomst återvände blott en tredjedel av dem som gav sig ut för att försvara landet.
Finland fick en autonom ställning som ryskt storfurstendöme, och de gamla svenska lagarna fortsatte att gälla, liksom indelningsverket. Indelningsverket representerar en kontinuitet för de finska truppförbanden trots att de inte ställdes upp. Den indelta Nylands 8. Skarpskyttebataljon verkade från 1855 till 1868 och igen från 1880.
Den lades dock ned 1902 under förryskningsperioden och vid inbördeskrigets utbrott 1918 hade både de vita och de röda sidorna knappt om militärt skolade soldater. Nylands regemente återuppstod 1919 då den unga republiken organiserade sitt försvar.
Gardberg följer Nylands brigads traditionstrupper genom krigshändelserna 1939–40 och 1941–44. Läsaren får en god bild av de svenskspråkiga förbandens starka insatser. Nylands brigad (åter)uppstod som Infanteriregemente 4 år 1944 och fick sitt nuvarande namn 1957. Händelserna efter krigsslutet 1944 är dyster läsning: personal- och materielbrist, trånga utrymmen, rysk kontroll, interna konflikter och en tidstypisk övertro på disciplin. Trots resursbrist har Nylands Brigad ofta varit i framkant då det gällt förnyelser. Man var med bland de första FN-fredsbevararna, man var först med en beväringskommitté, man var pilotförband för ny fältuniform mm. Brigaden har varit medveten om att kostnadseffektivitet och kvalitet är de bästa garantierna för överlevnad som truppförband.
Av stor vikt för Nylands brigad var att förbandet anslöts till Marinen 1998. Detta innebar både utveckling av kustjägarverksamheten och ansvar för försvaret av Åland. Senare har brigaden utvecklats till en enhet för kustförsvar, med tydlig internationell inriktning. Samarbetet med svenska förband är institutionaliserat sedan 2001 med gemensamma beredskapsstyrkor och övningar. Sedan 2015 deltar brigaden i NATO:s övningar och samverkar numera med amerikanska marinstyrkor (USMC). Under det senaste decenniet har även de materiella förutsättningarna för brigaden blivit avsevärt bättre, både till sjöss och till lands.
Anders Gardberg levererar en historik som är angenäm att läsa; historiska fakta lättas upp med anekdoter och historier. Boken är tacknämligt nog försedd med både personregister och en utförlig notapparat, och den är rikt illustrerad.
Författare
Robin G. Elfving är doktorand i litteraturvetenskap och ordförande för Nylands Brigads Gilles delegation. Han har avlagt 152. försvarskursen år 1999.
